Affären - J.A. Landins - J.A. Landins Eftr.

I I Konsterud har det funnits affär sedan början på 1900-talet. I nuläget är det oklart när den startade, men troligen var det Johan Agard Landin som startade den. Första affären var i det hus som sedan blev snickerifabrik.

Under tiden den låg i det huset så var även byns slakteri i bottenvåningen. Någon gång runt 1920 byggdes den senare affären, som sedan byggdes ut med en större lagerdel mot norr. Även detta under Landins ägarskap. Affären var i nedervåningen och på övervåningen var det bostadsdel. I källarplanet fanns ett garage, tvättstuga samt även källan – den var en grävd brunn mitt under huset.  I ett närliggande uthus förvarades varor som inte behövde vara frostfritt och som inte var livsmedel.

J A Landin och hans hustru Anna hade flera barn, Eva, Ruth, Marianne och Folke. Folke dog under skoltiden i någon sjukdom.

Någon gång när 1900-talet var ungt så stegade det in en finklädd herre med plommonstop till Landin i affären. Han hade kommit med tåget från Otterbäcken och bad att få köpa den största och finaste cigarr som fanns. Landin var inte van vid så stora affärer och han bugade och sålde det bästa han hade. Köparen bad om eld för att tända den, och sedan stegade han iväg förbi sågverket på landsvägen. Efter några dagar kom länsman Lidström på besök. Polisen i Gullspång hade efterlyst en man som skulle ha åkt med tåget norrut, och konduktören hade en minnesbild av att han stigit av i Konsterud. Landin berättade vad han visste, om cigarren, och åt vilket håll han hade gått iväg. Detta föranledde att det drog igång ett flertal personer i det dåvarande polisväsendet som började leta efter mannen från Otterbäcken. Efter ett dygn hittade de honom - han hade hängt sig i en gran längs den lilla vägen som går från bäckbron efter bäcken mot Brotorps marker. Det blev en högtidlig avslutning med fin cigarr för denne otterbäcksbo.

När Landin sålde affären övertogs den av Paul Jansson och hans fru Karin, med firmanamnet J.A. Landins Eftr. (Eftr = efterträdare). De hade affären fram till nerläggningen 1965. Efter det så bodde de kvar några år innan de flyttade till Karlskoga. De hade barnen Ann-Britt och Nils.

Affären var min barndoms centrum – vi hade ju inte så mycket att jämföra med. Här fanns ALLT! Mat, godis, leksaker, målarfärg och annat nödvändigt i en tid där bilen inte var allas egendom. Paul och Karin hade även särskilda arbetsrockar, knälånga i en beige färg. Ni som sett handlare Sjökvist i Åsa-Nissefilmerna vet hur de såg ut.

Julskyltningen! Jovisst hade vi julskyltning i byn. Det var jättespännande och roligt att gå dit och titta i fönstren på den fint upplysta affären på alla fina saker som de hade skyltat upp med. Till stämningen bidrag även att Malmberg hade tänt belysningen i den jättehöga granen som stod i tomtgränsen mellan affären och stora ”villan” där Erik och Lilly Andersson bodde vid den tiden. Det var således en fullstor växande gran med en väldig massa lampor i. När jag skriver detta så funderar jag på om någon kan ha bilder på såväl granen som julskyltningen.

När affären var nerlagd så startade Janssons måg Bert Boork en kemikalietillverkning i lokalerna. Tänk vad roligt det var! Jag jobbade där på skolloven och ibland på helger. Företaget hette Ada/Oden Kemisk/Teknisk fabrik om jag minns rätt. De tillverkade tvättmedel, diskmedel, schampo, grovtvättmedel för smörjiga händer, handcreme och annat. Allt förpackades i fina flaskor och burkar som etiketterades. Jag var väl mest inblandad i fyllning av förpackningar och etikettering av dessa. Minns dock tillverkningen av ett schampo som var riktigt bra. Det var tensider av olika typer, någon vegetabilisk olja, parfym, vatten och som konsistensgivare – MoDocoll tapetklister. I lokalen fanns olika typer av blandningsmaskiner samt upptappningskärl med kranar. I lokalen luktade det väldigt gott av alla olika parfymer. Så småningom flyttades tillverkningen till Sundsvallstrakten där Ann-Britt och Bert bosatte sig. Vad som sedan skedde med företaget vet jag i dagsläget inte.

En av alla roliga episoder i byn minns jag här – Paul Jansson hade varit till Väglösa och hämtat en massa ägg, staplade på samma sätt som idag i de fyrkantiga äggbrickorna som rymmer 30 ägg. En rejäl trave hade han placerat i bagageutrymmet på den ljusblå Opel Rekorden. En herrgårdsvagn som det hette. Paul hade bråttom hemåt och när han var hemma så svängde han snabbt in i garaget under huset och tvärnitade som vanligt. Det var då som äggen kom. Både bokstavligen och i hans minne – men det var för sent att ångra då. Några kanske gick att rädda, men det blev väldigt mycket städning i den bilen.

Paul och Karin var pingstvänner. En dag fick min far se från snickerifabriken hur en volkswagenbuss hade stannat utanför kontoret. De hade fått punktering, och ut vällde det en massa pingstvänner från Töreboda. De gick runt bussen och var bekymrade och strax kom även Paul som hade sett dem från affären. De var väntade dit på kaffe. Paul gick runt i sällskapet och hälsade alla med ett handslag och (på pingstvänners vis) hälsningen ”Frid!”. När han kom till min far som hade ställt sig där så blev det samma sak – Frid! – varpå min far säger ”Fröjd!”. Paul stannar upp – tittar på min far och utbrister ”Jasså – var det Du!”. Min far var inte pingstvän.

Mer bilder finns under BILDGALLERI/AFFÄREN.