Hälsa, sjukdom och ekonomi

Min mor var så länge jag kommer ihåg reumatiker. Stelhet i leder, svullna leder och värk. På grund av detta så fanns det ingen möjlighet för henne att söka något arbete, och i vår bygd på 1960-talet fanns det heller inga arbeten för de som inte var friska. Dessutom var det vanligast att kvinnorna i en familj var hemmafruar som det hette. Kanske var det sett ur den tidens perspektiv även en förutsättning för att familjelivet skulle fungera. Gubbarna (min far till exempel) jobbade fysiskt hårt hela dagen och var ganska slitna när de kom hem efter arbetet i sågen och snickerifabriken.

Det var nog få av männen som ens tänkte tanken att ställa sig och laga mat eller dra igång med städning. Min far hade nog heller inte intresset för matlagning, däremot högg han glatt in på det mesta som gick att äta och var inte svår att få att prova nya rätter. Jag har alltid testat nya recept och nya ingredienser och minns exempelvis när jag gjorde paella första gången – det blev mot min förmodan succé.

Emellertid ledde min mors reumatism till allt större konsumtion av allehanda mediciner. Då – på 1960-talet så fanns det en mängd ganska farliga preparat som glatt skrevs ut av läkarna. Jag har en känsla av att min mor blev försökskanin för dem till viss del. Butazolidin, Plaquenil och andra dunderpreparat prövades. Idag är en del av dem förbjudna efter mängder av biverkningar som blindhet med mera. Alla dessa mediciner bidrog säkert till att min mors njurar på senare år blev allt sämre.

Dessutom drogs vi ner i ett ständigt träsk av dålig ekonomi eftersom alla mediciner och läkarbesök tärde hårt på den mycket dåliga lön som träindustrins avtal bjöd på. Många gånger hade vi inte råd med mer än det allra nödvändigaste (fast jag tror ingen utanför familjen visste det), och många gånger var det inget mer än kokt skalpotatis, en gräddskvätt samt salt och vitpeppar till middag. Säkert skulle dagens ungdomar inte finna sig i det, men så var det då. Det händer någon gång att jag ”upplever minnet” av detta – och faktum är att det är riktigt gott. Man behöver inte alltid ha mer än det för att bli mätt. Utan kostcirkel, och utan pekpinnar från dietister. Mamma bakade alltid goda bullar med kanel eller kardemumma, samt brödkakor på rågsikt. Tyvärr så skrev jag aldrig upp brödkakereceptet, men eftersom det bara var rågsikt, mjölk, jäst, salt och socker så borde jag dra igång ett provbak.

Ekonomin ställde även till det under senare år när investeringsbehov i fastigheten gjorde sig påminda. Min far nekades lån för att han tjänat för dåligt och hade låg pension, min mor fick inga lån eftersom hon inte hade arbete. Det medförde att jag fick ta upp en hel del lån för att de skulle klara sig på äldre dar. Det finns en hel del situationer som ”samhällets skyddsnät” inte täcker in och som kräver att man har en anhörig som kan ställa upp.