Karlsborgs rundradiostation (nedlagd)

Karlsborgs radiostation i Kråk sände under många år på långvåg, mellanvåg och även kortvåg.

Master restes första gången år 1916. Masterna , som var konstruerade av professor K Ljungberg, Stockholm, var 210 m höga och vägde 25 ton. Masterna revs i mars år 2001.

Texterna är kopierade från främst Wikipedia.

Då det svenska behovet av radiostationer planerades 1915 togs beslut om att uppföra en ”storstation för korrespondens med andra länder”. Då Karlsborgs fästning fortfarande var planerad att skydda riksdag, regering och krigsledning i ofredstid, valdes platsen Kråks mosse 5 km sydväst om Karlsborg med tanke på att stationen skulle trygga Sveriges radioförbindelser i krig som centralradiostation. Efter att ha byggt två stycken 210 meter höga radiomaster och installerat två stycken gnistsändare för långvåg, den ena på 8 kW och den andra på hela 80 kW uteffekt togs stationen i bruk för långvågstelegrafi i december 1917 med anropssignal SAJ.

Sändaren utnyttjades inledningsvis till att sända väderrapporter och pressmeddelanden till handelssjöfarten i Europa. Även trafik avseende krigsfångeutväxlingen mella Ryssland och Österrike-Ungern hanterades via stationen. I slutet av 1919 upprättades fast radioförbindelse bland annat med England och Tyskland för att avlasta trådförbindelserna. Den stora gnistsändaren var just då världens starkaste, och den höga effekten var ett resultat av att man ville använda stationen för fast telegramtrafik till USA. Tyvärr fick man bara sporadisk kontakt med USA och detta kom att vara fallet till radiostationen i Grimeton togs i bruk 1924.

Däremot var sändaren mycket stark i Europa och fick öknamnet ”Europas väckarklocka” för sin förmåga att få slumrande telegrafister att studsa till.

Rundradio och kortvåg

År 1922 togs en rörsändare för långvåg i drift, vilket betydde att man även kunde sända tal och musik. Denna sändare användes för provsändning av rundradioprogram och 1925–1926 även för AB Radiotjänst ordinarie program innan Motala rundradiostation togs i bruk 1927. Då räckvidden på långvåg begränsade till i huvudsak Europatrafik och de högre frekvenserna på kortvåg erbjöd större möjligheter till långdistansförbindelser, installerades 1930 en kortvågsändare med 200 W antenneffekt. Med sändaren upprättades förbindelse med New York vilket bekräftade de högre frekvensernas användbarhet, men en begränsande faktor var olika atmosfäriska förhållanden, till exempel norrsken. År 1935 ändrades anropssignalen för Karlsborg radio till SAW. Mottagningen av kortvågstrafiken från utlandet flyttades 1938 till mottagarstationen i Enköping.

Under och efter andra världskriget ökade telegramtrafiken, och sändarna på Karlsborg radio blev ett andningshål mot övriga världen. Åren 1942–1952 tillkom fem kortvågssändare på stationen och antenner för fast radiotrafik mot bland annat Rom, Moskva, Bern, Paris, Balkan, USA, Sydamerika, Bangkok och Tanger installerades.

Ubåtssändare för Marinen

Då radiosignaler på långvåg kan tas emot av ubåtar i uläge ner till varierande djup, var Marinen intresserad av räckviddstester med Karlsborg radios långvågssändare. Till skillnad från radiostationen i Grimeton, som var den huvudsakliga ubåtssändaren, så förnyades långvågssändarna i Karlsborg med nyinstallerade sändare. En långvågssändare på 40 kW med frekvensen 50 kHz installerades 1947, och läsbarhetsprov på skala 1–5 utfördes med ubåtar under sommaren 1948. Som referens användes redan genomförda tester med långvågssändaren i Grimeton på 17,2 kHz och 200 kW. Faktorer som påverkar mottagning från ubåt i uläge är bland annat sändareffekt, antennsystem hos sändaren, frekvens, avstånd till sändaren och vattnets salthalt (högre dämpning ju saltare vatten).

Utvärderingen av proven visade ingen större skillnad mellan Karlsborg och Grimeton ned till cirka 17 meters antenndjup och distanser på uppemot 250 distansminuter. Vid mätning öster om Bjuröklubb i Bottenviken noterades läsbarhet 5 vid 19 meter antenndjup och endast 10 kW uteffekt från Karlsborg radio på 420 distansminuters avstånd, på grund av låg salthalt.

Ubåtarna HMS Nordkaparen och HMS Springaren på örlogsbesök i England noterade fullt acceptabel läsbarhet med styrka 2, på 12 meters antenndjup från Englands västkust, cirka 820 distansminuter från Karlsborg, vilket förvånade Marinens expertis.

Testerna påverkade också valet av stationsplats för marinens kommande ubåtssändare Ruda radio. I avvaktan på denna station så tecknades avtal om nyttjande av stationerna i Karlsborg och Grimeton mellan marinen och Televerket. Även sedan Ruda radio byggts önskade Marinen ha stationerna som reservkapacitet i händelse av sändarhaveri, och så sent som 1981 tecknades sista avtalet mot Karlsborg. Den militära långvågstrafiken upphörde på Karlsborg radio 1993. 

Automatik och fjärrstyrning

År 1964 installerades 5 stycken nya helautomatiska kortvågssändare på 20 kW och en på 100 kW som fjärrmanövrerades från Stockholm. Dessutom installerades två stycken moderna långvågssändare. Bland trafiken kan nämnas förbindelse med FN-styrkorna. Då telegramtrafiken på kortvåg minskade under 1960- och 1970-talet kompenserades detta med att stationen i Enköping 1967 öppnade trafik med flygtelefoni. De gamla antennerna, tidigare uppsatta på trästolpar, ersattes av modernare antenner i stålmaster, däribland tre stycken vridbara logperiodiska antenner.

År 1978 blev stationen helt fjärrstyrd från Televerket i Stockholm, och när kustradiostationen Stockholm Radio/SDJ flyttade till Årstadal 1980, tog man samtidigt över fast radio och flygradiotrafik från mottagarstationen i Enköping och sändarstationen i Karlsborg. Den största sändaren i radiostationens historia driftsattes 1973. Det var en Thomson-CSF AM-sändare med 500 kW uteffekt som användes av Riksradions utlandsprogram Radio Sweden fram till 1993. De två 210 meter höga ursprungliga antennmasterna fälldes den 6 mars 2001, och sommaren 2010 fanns bara sändare för flygtrafik på kortvåg kvar, där halvledare har ersatt elektronrör.

Avveckling av stationen

Stationsbyggnaden med omgivande antennområden övergick 2002 i Fortifikationsverkets ägo, och flygradioverksamheten (Stockholm Radio) hyrde lokaler i stationsbyggnadens övre plan. Hyresavtalet löpte ut 2013 utan att förlängas, och de moderna sändarna flyttades därför i september 2014 till radiostationen i Grimeton, där verksamheten fortsätter. Alla elektronrörsbestyckade sändare, deras kringutrustningar samt antennparken har försålts eller skrotats.

Området och lokalerna disponeras f.n. av Försvarsmakten, och ingen radioverksamhet förekommer längre på stationen.

Från hemsidan www.samlaren.org

saxar jag följande information (sidan drivs av Jan Johansson i Skövde)

Karlsborgs radiostation 1916-17

Förord
Karlsborgs radiostation som anlades 1916-17 anses ha varit landets första "fasta radiostation", utrustad med den största gnistsändaren som någonsin tillverkats. Sändare hade större effekt än samtliga andra svenska stationer tillsammans. När stationen gick in i sändningsläge kom ev. slumrande telegrafister ute i Europa att "studsa till" vid sina mottagare av de kraftiga signalerna från Karlsborgssändaren. Den gigantiska sändaren på västra Vätternstranden fick, av yrkesmän emellan, öknamnet "Europas Väckarklocka" vilket var en målande beskrivning.

För rikets behov
Omkring sekelskiftet hade den trådlösa telegrafen (radion) hunnit utvecklas till en praktisk användning. I Sverige var det i början främst förbindelserna med sjöfarten som säkerställdes med hjälp av radio, men efter hand kom radion att även komplettera trådtelegrafen. Kraven på snabb kommunikation med avlägsna orter, andra länder och världsdelar blev en stark pådrivande faktor för utveckling och användning av radiokommunikation. Kungl Maj:t tillsatte 1915 en kommitte för att ge förslag på anläggande av nya radiostationer. I kommitten ingick representanter ur marinen, arme`n och telegrafverket. Kommitten föreslog tre nya radiostationer; Vaxholm, Härnösand, Boden samt Karlsborg, "en storstation för korrespondens med andra länder och sambandsanläggning för rikets civila och militära ledning".
Att Karlsborg var styrande vid val av plats för storstationen är förståeligt. Depåfästningen i Karlsborg var inte bara förrådsfästning utan också, i händelse av krig, uppehållsplats för Rikets ledning och deponeringsplats för Riksbanken. Riksdagen hade aldrig behövt intaga sin "krigsuppehållsplats" men Riksbanken har en tid under andra världskriget förvarat över 140 ton guld i fästningen.

Kommendantens problem
Vid rekognoseringen för stationen i Karlsborg utpekades några tänkbara platser utanför själva fästningen . Få visste vid denna tid att mossmarker gav goda betingelser för radiovågors utbredning från en sändarantenn, men att sandmarker var lämpliga att anlägga start- och landningsbanor på var man medveten om. 1915 rasade första världskriget med nya inslag i krigföringen såsom jakt- och bombflyg men även spaning och eldobservation från flygplan. Arméledningen genomförde en belägringsmanöver i Karlsborg med bl a samverkan mellan artilleri och flyg. Redan tidigare hade nog flygarnas starter och landningar fått kommendanten att rysa. "Bättre start- och landningsbanor var ett måste". Tidsfaktorn var kort och nu gällde det att handla. Kommendanten lät sälja skogen på ett "stort" område (söder om fästningen), som senare blev F6 flygfält. Skogsavverkningen blev ett ärende i riksdagen där krigsministern fick hård kritik för skogsskövling i Karlsborg. Alltnog, det kanske var en slump att radiostationen byggdes på Kråks mosse (5 km sydväst Karlsborg).

Ingenjörkonst
Kunskapen i radioteknik och radiovågors utbredning var bristfällig vid sekelskiftet. Man använde extremt långa våglängder för radioförbindelser, vilket även medförde att sändarstationerna blev stora och dyra att anlägga. Radiovågorna alstrades av s k gnistsändare, där effekten från överslagsgnistor styrdes ut i antenn som bredbandiga radiovågor. Antennanläggningen blev mycket omfattande och upptog stora ytor.
Projektledare även för stationen i Karlsborg, var ingenjören Rendahl, Djursholm och konstruktör av masterna var professor Ljungberg, Stockholm. Tyska Telefunken levererade sändarna, en med 80 000 Watts (80 kW) effekt och en med 8 000 Watts (8 kW) effekt (vilken monterades 1918).
För att bära upp antennen användes master som "endast" vägde 25 ton, till skillnad från t ex torn som vägde minst fyra gånger mer. Masterna, som här var 210 m höga var länge landets högsta byggnadsverk, monterades på marken och restes med hjälpmast. Mastresningen 1916 blev en imponerande uppvisning av ingenjörskonst.
Förutom antenn fanns ett "jordbalansnät", som ersatte den på andra stationer använda jordledningen. Nätet täckte det 190 tunnland stora stationsområdet med 1,5 mm tjock bronstråd. Bronstråden var spänd mellan stålvajrar, lagda på 5 m höga stolpar. För jordbalansnätet åtgick ca 500 stolpar, 2,4 mil stålvajer och 40 mil bronstråd. (Nätet revs på 1960-talet).
Radiostationen bestod av stationsbyggnad, två master med antennanläggning samt tre bostadshus för personal. Stationsbyggnaden, som inrymde sändare, två elmotordrivna generatorer jämte manöver- och kontrollutrustning. Vid stationsbyggnaden fanns reservkraftanläggningen med ångturbiner för drift av elgeneratorerna. Trollhätte kraftverk svarade för elförsörjningen ( i full omfattning från 1919). Reservkraftanläggningen var särskilt synlig med sin höga skorsten. Bild av gamla stationsbyggnaden med reservkraftanläggning, som revs efter 1964.

All början...
I december 1917 var stationen färdig och började ta upp radiotrafik. Men under julhelgen bildades isbark på antennen varvid antennen rasade.
Professor Ljungberg med medarbetare, anlände på söndagsförmiddagen och lyckades under intensivt arbete reparera antennen. Det var en skarv som sprungit av. Trafiken hade legat nere hela dagen men kunde återupptas på kvällen.
Stationen utnyttjades främst för presstelegram samt väderleksrapporter till handelsjöfarten. Karlsborgs radio användes i början även för telegramöverföring för krigsfångeutväxlingen mellan Ryssland och Österrike-Ungern.
Besättningen på stationen bestod vid starten av chefen, radiokommissarie Rinde, en maskinmästare och fyra telegrafister.
Under 1918 togs station i bruk, som landets enda, för fast trafik. Den stora sändaren som i inledningen haft 40 kW:s effekt, drevs upp till 80 kW för att kunna upprätthålla trafik med Amerika. I Europa blev sändaren stark - en Väckarklocka - men med Amerika erhölls endast sporadisk förbindelse. Det blev Grimeton , utanför Varberg, som 1923 etablerade den första trafiken med Amerika.
Trafikschemat för fast trafik 1919 framgår av nedan.

Kl 0930 - 1530, 1900 - 2100 Tyskland
1530 - 1800, 0400 - 0800 England
1800 - 1900 Warszawa
2100 Presstelegram Alla
0800 - 0930 Moskva

Den 1920 beslutade indelningen innebar i stort sett att Karlsborg disponerades för Europatrafiken. Göteborg radiocentral ansvarade för den fasta trafiken på utlandet med sändarstationerna Grimeton (SAQ) och Karlsborg (SAJ, fr 1935 SAW = Sthlm: Stadsarkivet Wettern)

Inspektion
Första veckan i oktober 1920 kom kommunikationsministern med sin statssekreterare, generaldirektören för Telegrafverket samt chefen för radiobyrån på inspektion till Karlsborgs radiostation. Statsrådet talade till Göteborg per radio och lyssnade därefter på meddelanden som sändes från Göteborg. Tyvärr kom Petrograds radiostation in och störde trafiken. Vid senare kontakt med Königwusterhausen (några mil sydöst Berlin) fick man den intressanta upplysningen att man där tydligt och klart hört meddelandet från Karlsborg till Göteborg.

Teknikens framsteg
1920-talet innebar en övergång från gnistsändare till rörsändare. De första rörsändarna var avsedda för långvågstrafik. 1922 inmonterades i Karlsborgs radiostation en rörsändare' med 10 000 Watts (10 kW) effekt avsedd för kommersiell trafik. Åren 1923 - 24 användes sändaren även för provsändningar av rundradioprogram. Programmen tycks blivit enormt uppskattade. I Karlsborgs närområde lät ortspressen befolkningen tala om det fina med att ha fått storstationen på rätt plats. Radiokonserter utannonserades 1924 i t ex Hova, Gullspång och Mariestad där inträdet var 1 kr för äldre och 50 öre för barn. "Förstklassiga apparater. Specialutbildad personal och Högtalare som förstärker ljudet hundra gånger".
Åren 1925-26 användes sändaren för AB Radiotjänsts rundradioprogram. Därefter stod långvågssändaren som reserv för Motala rundradiostation fram till 1952. Sändaren som levererades av Telefunken, finns numera på Motala rundradiomuseum. Snart efter inmonteringen av 10 kW-sändaren inmonterades även en 1 kW-rörsändare.

"Stockholm - Motala"
AB Radiotjänst började regelbundna rundradiosändningar 1925, föregångna av provverksamhet i bl a Boden och Karlsborg. Landets första radioartist kan ha varit stationschefen Holmén i Boden. Han fyllde ut "bärvågssändningen" med egen sång eller "inhyrda artisters" sång och spel. Han fick t o m regementsmusiken att spela i apparathallen där han hade en, men dålig, mikrofon. Bärvåg sändes även ut för att markera att frekvensen var upptagen. Med jämna mellanrum gick (vanligen) stationschefen in och angav med tal "Sveriges Radio" eller "Karlsborgs Radio". Detta var en ytterst tråkig sysselsättning. Holm i Karlsborg engagerade sina döttrar att sjunga lite då och då men han lät även grammofonmusik "skvala ut i etern". En lyssnare i Linköping gav råd för bättre mikrofonplacering, vilket Holm tackade för per radio. 1923 gjordes ett räckviddsprov över Atlanten till fartyget Drottningholm. Först sändes presstelegrammen av Stockholm Radio över den gamla gnistsändaren i Karlsborg och därefter över den nya rörsändaren. Förbindelsen fungerade utmärkt ända fram till den amerikanska kusten.
Från våren 1926 finns lyssnarrapporter från den livaktiga radioklubben i Skövde, som utförde omfattande hörbarhetsprov av sändningarna från Karlsborg. Klubben sände även in gallup-undersökningar till Telestyrelsen på radiointresset och påpekade rundradions betydelse för bl a utlandssvenskar. Av hörbarhetsrapporten framgår att man i Mariestad kunde höra rundradion i sina kristallmottagare utan användning av utomhusantenn. God hörbarhet var det även i Jönköping, Lerum, Töreboda, Hova m fl orter. Sändningarna skedde på våglängden 1365 meter. När Sven Jerring ropade ut "Stockholm - Motala" så skulle det kanske varit "Stockholm - Karlsborg" för att vara sant.
Den stora gnistsändaren monterades ned först 1932, för att därefter vara museiföremål på Telemuseet i Stockholm.

Nya tider
På 1930-talet började kortvågsradion träda fram med stormsteg. 1930 tillkom i Karlsborg en kortvågssändare. Mottagningen av kortvågstrafiken flyttades 1938 till ostkusten, Vallby (vid Enköping) och radiocentralen förlades till Stockholms telegrafstation. Inför och under andra världskriget ökade telegramtrafiken. Personalstyrkan vid Karlsborgs Radio ökades till trettio. Antalet kortvågssändare byggdes ut till fem under tiden 1941 - 1952. Detta säger oss att bl a den kommersiella trafiken hade ökat avsevärt.
I början av 1960-talet framstod stationen som helt föråldrad. En ny stationsbyggnad med ny modern utrustning tillkom 1964. Den gamla anläggningen revs. Stationens uppgift var fortfarande att svara för telegramsändningar till utlandet. Det nya som tillkom var förbindelse med FN-styrkor. De följande åren fick en revolutionerande utveckling som medförde att satellitsändning (via parabolsändaren i Tanum) övertagit Karlsborgs Radios ursprungliga uppgifter. 1973 kom en ny uppgift; Sändningen av Radio Sweden, ett program med internationella nyheter ur svenskt perspektiv för människor utomlands, på engelska, tyska, franska spanska och ryska. Programmen sändes även från Hörby. Detta uppdrag upphörde 1993.
År 1978 upphörde dygnetruntbemanningen och därmed reducerades personalstyrkan till tio man. Enda, då kvarvarande, telegramtrafiken var med Ho Chi Minh-staden (Saigon), som dock upphörde 1991. För flygtelefonin var Stockholm Radio (med sändare i Karlsborg och mottagare i Enköping) ledande i Europa och betjänade 130 flygbolag. Flygtelefonin ökade i omfattning till att på 1990-talet omfatta ca 200 flygbolag.
Personalstyrkan har idag (1996) helt annorlunda arbetsuppgifter än de som fanns på t ex 1970-talet. De arbeten som fanns 1982 är nu mycket förändrade. Den ökande kunskapen inom radiovågors utbredning och radioteknikens delområden har i olika epoker påverkat uppgifter och funktioner vid "Karlsborgs radio". Vi får hoppas att de olika epokerna får en översiktlig dokumentation som låter oss veta vilka teknikens under som förändrat uppgifter och funktioner från "då till nu".
De 210m höga masterna ger en dominerande vy över Karlsborgs radiostation.

De två masterna fälldes den 6 Mars 2001 - en radioepok i graven.
Några gamla och nya bilder - klicka på resp. bild för större format