Stockholmsresan 1960

När jag var 4 år, 1960, så åkte vi tåg till min mors halvsyster Märta Kling och hennes familj i Stockholm. Gissa om det var ett äventyr för en 4-åring. Det började med rälsbussen på NBJ till Strömtorp där vi bytte till SJ's snälltåg till Stockholm. Jag minns väldigt mycket av den här resan, troligen för att det var en så udda händelse i mitt dittills korta liv. I Södertälje trodde jag att det blev natt, fast det var bara när vi åkte in i tunnlarna som jag så klart inte visste vad det var.

Min moster Märta var halvsyster till mamma. Morfars första fru hade avlidit i hjärntumör och efterlämnade honom och två barn, Märta och Karl.

Efter en tid kom min mormor Beda dit som hushållerska från Sunne och bosatte sig där. Snart gifte de sig och i nämnd ordning kom barnen Nils, Britta, Ellen, Dagny och Gunborg. Till saken hör att mormor Beda redan tidigare hade tre söner med olika fäder. Äldst var Gustav som emigrerade till Minnesota i USA där han blev byggmästare och fick ett bra liv med sin hustru Ellen. Nästa i ordningen var Johan som hon fick ihop med husbonden på gården Hökerud väster om Sunne. Hennes tredje som var Ture där det är oklart vem som var fadern. Han var tämligen normal fram till sena tonåren då schizofreni debuterade. Han var sedan i många omgångar intagen på Mariebergs sjukhus i Kristinehamn till i början på 1960-talet när han fick komma till Ellen Johansson på gården Bäcken i Säldebråten. Där var han sedan hjälpreda tills Ellen avled och han återligen blev intagen på Marieberg där han bodde tills han avled. (detta stycke kommer senare att flyttas till annan undersida)

Märta var gift med Emil Kling som arbetade på Bonniers boktryckeri (till min glädje - eftersom han hade med sig ett antal böcker till mig som hade någon saknad sida eller annat fel). De hade barnen Inga-Britt, Hans och Gunnar.

När vi var där 1960 så bodde de på Roslagsgatan 46, ett 4-våningshus med vindsvåning och källare. Ingen hiss fanns i de här äldre husen och idag är det rivet och ersatt av ett nytt hus. På vindsvåningen fanns även torrdassen med tunna, familjen Kling hade dass nummer 36. Ni kan ju tänka er arbetsbelastningen för de gubbar som hade hand om budningen (hämtningen/byte av tunnorna) när de fick bära upp tomma järntunnor med järnlock och sedan bära ner tunnor med varierande fyllnadsgrad nerför alla trappor till vagnarna på gatan. Dörren till denna torrtoa har för övrigt Gunnar tagit reda på vid rivningen så den har han som en garderobsdörr i sin lägenhet idag.

Nedan finns bilder på knallpulver som jag har i det Bengtssonska arkivet.

Vi hann med mycket under de dagarna vi var där, vi var på Skansen, Slottet, åkte tunnelbana och spårvagn. Vi åkte med en turistbåt, Stella Polaris, under Stockholms broar och vi var på några museer. Jag ska lägga in bilder som finns från detta äventyr.