konsterud.com
I vår by så har det tidigare varit mycket mer livlig vardag än nu.
Konsteruds Ångsåg med snickerifabriken, kolugnar för tillverkning av träkol, torvmossen med torvfabriken, järnvägsstationen med poststation och två stickspår för lastning och lossning av gods, slakteri, affär, hårfrisering och fyra lantbruk med djurhållning. Konsumbussen kom, och även Ahlgrens varubuss från Gullspång samt drickbilen och fiskbilen från Kristinehamn.
Häftigt när man ser det i backspegeln. Ofta hörde jag "tutan" i sågen som brölade 07.00, det var då arbetsdagen började. Det var tutan (eller ibland ångvisslan) som sköttes av maskinisten Helge Bäcklin som berättade för personalen när det var raster och när dagen började och slutade.
Det fanns många ljud förr som inte hörs idag. Sågens tuta har jag redan nämnt, samt det samlade maskinljudet från sågverk, snickerifabrik och hyvleri. Ljudet från järnvägen, med två persontåg i vardera riktningen samt ofta fyra godståg var en annan ljudkuliss. Pling-pling-pling från klockorna vid järnvägsövergångarna. Ofta stannade de för att växla in eller ut vagnar från stickspåren till sågverket eller torvfabriken. Andra ljud som man saknar är det dova dunket från mjölkmaskinerna, kornas råmande, tuppar som gol och gnägg från Gunnar Anderssons häst i Dammängarna eller Konrad Bengtssons häst på Kullen. Ljudet från traktorer var oftare förekommande, och särskilt minns jag tuffandet från Ivar Sundströms Steyer, en encylindrig traktor, när han kom dragandes med sitt tröskverk som han åkte runt med i bygden. "Nu kommer Ivar!" var en återkommande kommentar så snart han hördes i fjärran.
Inte bara ljuden saknas, även dofterna från förr. Röken från skorstenen vid ångpannan där spån eldades för att pannan skulle ge ånga till den tvåcylindriga ångmaskinen, doften av torvströ från torvmagasinen, doften av hölass, kogödsel och hästskit på vägen. Lukten från grusvägen när vägförvaltningen om sommaren spred grönlut på vägen för att binda dammet. Luten hämtades från massafabriken i Bäckhammar. Mopedernas lätt blåvita två-taktsrök, fotogenmotorernas avgaser, dassens dofter - ja det är många sinnen där det finns nostalgiska minnen.
Vi hade julskyltning! Jodå, Karin och Paul gjorde jättefint i affärens stora fönster inför julafton! I mitt minne hade vi alltid mycket snö, och Nils Malmberg bekostade belysningen i den stora granen utanför affären. Den var säkert 15 meter hög och var byns stora julgran som lyste tills efter nyår. En vinter kom det underkylt regn i sådan mängd att det var isbark överallt. Vi åkte skridskor i affärsbacken till allas förtjusning. desto mer arga var vi när vägförvaltningen (jo det hette så då) kom och grusade och förstörde alltsammans.
Mer om dessa ställen, verksamheter och om folket i byn hittar Du under delsidorna.