Folk och fä

Folk och fä


Här samlar jag kortare berättelser om folk i bygden, talesätt, "original" och liknande.

Ibland hör jag folk nämna namn, utan att de vet dess sammanhang. Kanske kan mina nedtecknade minnen bringa klarhet i minnen hos andra.

Direktör Grillhagen.

Förtjänar egentligen ett eget kapitel, men det är mycket som inte kan berättas offentligt. Under 1950 och 1960-talen var filmerna om Lille Fridolf och hans fru Selma mycket populära. Figuren fanns även som serietidning under många år. Fridolf hade en chef (egentligen två – eftersom även Selma i högsta grad bestämde över honom) som hette Direktör Grillhagen. Detta namn blev väldigt återkommande i min fars vänskap med arbetskamraten Helmer Eurén. När de ringde till varandra brukade de fråga ”om direktör Grillhagen var anträffbar” och liknande. Grillhagen dök upp på de mest oväntade sätt, på vykort från semestrar och allehanda påhitt. Helmer var en person som jag uppskattade väldigt mycket, han hade väldigt mycket humor (ibland utan att han var medveten om det) och under hela min uppväxt var Helmer och hans fru Ingegerd närvarande på många sätt med ”kafferep”, mat, utflykter och även gemensamma semestermål. Helmer jobbade på Konsteruds Ångsåg, både sågverket och snickerifabriken, fram till nerläggningen 1967. Därefter fick han jobb på Degerfors järnverk och senare som skolvaktmästare i Degerfors. Tänk så mycket roligt jag upplevt med Helmer, och så många berättelser det finns!


Bark-Hilda.

”Du stora värld!” – sa Bark-Hilda. Ingen vet vem Bark-Hilda var, men i Konsteruds Ångsåg var hon närvarande ibland. När något stort hade hänt, något oväntat, något förfärligt etc. – då fällde någon uttrycket ”Du stora värld – sa Bark-Hilda”. Min far och Helmer Eurén var några av de som hade henne i minnet när det gällde citat. Just att använda citat efter personer, som en hågkommelse av både personen och deras uttryck var väldigt vanligt förr. Tyvärr allt mer bortglömt i dagens kommunikation mellan människor. Det var även en del av en berättartradition och historiebärande framåt som idag inte förekommer bland yngre. Ibland funderar jag på om jag är en av de sista som bär vidare vad jag hört förr. Kan det vara så illa? Är det ett fenomen som går parallellt med att dialekter går förlorade? Glömmer vi bort personer fortade idag när de har dött än vad som skedde förr?

 

Helgo

”Nu ä mor livad – nu skiter ho kuler!”. Vad bakgrunden till det här uttrycket var vet jag inte – och inte visste far det heller. Den som sa det var en man som var snickare, boende i närheten av Bäckhammar, som hette Helgo. Han var en av många syskon som växte upp i torpet Älgmyren öster om Bäckhammar. Men så är det väl med många ordstäv och uttryck – deras ursprung kanske vi aldrig hittar. Ibland är det någon verklig bakgrund, ibland är det bara en tokrolig grej som kom på pränt.


Stam-Fredrik

Stam-Fredrik var från Björneborg, född 1870 och hette Fredrik Fredriksson. Han stammade – därav tillnamnet. Han kallades även Post-Fredrik och körde post med häst och vagn från Björneborg till Värmlands-Säby. Han var även i många år dödgrävare på Visnums kyrkogård. Han bodde i ett litet torp vid Stormossen, strax väster om Visnums kyrka. Med tiden fick han skomakaren Ernst och Elin Göransson inneboende där, och efter ytterligare tid så var det Fredrik som var inneboende hos dem. Det finns mängder med berättelser om Fredrik och jag ska nämna några av dessa. Mycket finns i Sten V. Brandbergs bok ”Kristinehamnshistorier”. Han var stor och stark och hade en väldig aptit som finns återberättad i många historier om honom. Min far mindes honom väl.  När han höll på och grävde om en gammal grav så stötte han ju på den tidigare gravlagde efter cirka en och en halv meter ner i jorden. Fredrik hade lagt dödskallen på spaden och var i färd med att lyfta upp den på grushögen bredvid graven. Han sa ”Nnnuuu äääddä en jääävell på iiiijänn!” Det var ju omgrävt många gånger på den gamla delen av kyrkogården, så där hittar man mycket ben från flera personer vid omgrävningar. Vilket jag själv har erfarit efter mina tre år som dödgrävare på Visnum under gymnasietiden.  Den av de gamla kyrkovaktmästarna var Karlsson. Han hade egenheten att vara glad i sprit och var ofta berusad när han kom till jobbet. Fredrik höll på att gräva om en grav och hade väl kommit ner en meter när Karlsson böjde sig ner mot Fredrik och utbrister ”Dän där schômm legger här, hick, han va förfärli te å suupe!” . Stam-Fredrik tittade på honom och säger. ”Jaa, ja ffförstår dää, dä lukter brännvinn åen änn idddaa!”. En gång blev Fredrik så irriterad på Karlsson att han skrek ”Ôm Du inte gggir dddej härifrå, så bôtter ja idäj i grava å öser övver däj – åååå bbbörjjer på e nnny hôle!”.


Bilden: Fredrik Fredriksson   -   Post-Fredrik   -   Stam-Fredrik